Livet som jag lever det!

Eftet en riktigt tuff förlossning på mer än 30 timmar och som slutade med sugklocka så är hon född! :)
Hon kom i vecka 38+5 den 14/12-10! En underbar prinsessa på 4156 gr och 51 cm lång. Vår lilla Milly!
Förlossningen startade på söndags natten runt kl 00,00, kände av en smäll i magen, gick då upp på toa och kissade då gick slemproppen. Gick och la mig igen och väkte johan och sa att jag trodde att det var något på g, hann bara säga det så kom första värken! Efter det vart det bara värre och värre, var uppe och gick, låg i soffan, badade mm. Vi klockade värkarna och dem kom med 2-3 min mellanrum så vi kontaktade förlossningen, men dem tyckte vi kunde vara hemma en stund till! Vid 05,00 tiden stod jag inte ut längre, så vi åkte in. När vi kom in så undersökte dem mig och mätte värkarna! Var öppen 3 cm, men vart hemskickad för att värkarna var för svaga. Fick med mig bricanyl, 2 citodon och 1 insomningstablett som jag skulle ta och gå och lägga mig. Lättare sagt en gjort när man har ont...Gav det i alla fall ett försök och tog tabletterna och la mig ner. Kan säga att dem nte hjälpte ett skit!! Fick bara ondare och ondare, så johan ringde förlossningen igen, men dem tyckte att jag kunde ta ett bad! Sagt och gjort så la jag mig i badet, kan säga att det hjälpte mer än tabletterna. Låg i badet några timmar tills det vart kallt! Sen gick jag upp,då hade värkarna avtagit :/ Trodde att allt hade upphört. Vi det här laget har jag inget begrepp om tiden, men det var måndag i alla fall! Så vi grejade lite här hemma, packade klart bb väskan osv. Mot eftermiddagen kom värkana tillbaka, men den här gången var dem mer oregelbundna:S Ca 8 min emellan. Dem gjorde i allafall mycket ondare! Så vi 21 tiden på måndags kvällen åkte vi in igen! Vart mottagna på förlossningen och fick snabbt ett rum. Inne på rummet vart värkarna starkare och starkare, bad till johan att han skulle ringa på någo som skulle kunde komma och ge mig nå smärtstillande, eftersom att jag fortfarande inte hade blivit undersökt och det hade gått mer än en timme sen vi kom in:/ Kan säga att dem hade mycket att göra den kvällen. Efter en stund kommer det in en barnmorska som undersöker mig, det visar sig att jag är öppen 9 cm! Hon blir imponerad över att jag har klarat av att öppna mig så mycket själv hemma utan bedövning! Hon frågar om jag vill ha bedövning nu och självfallet säger jag ja. Hon ringer på en narkos läkare som ska komma och sätta epiduralen och under tiden så blir lustgasen min bästa vän;) Efter det här så är allt ganska dimmigt. Vi får veta att när barnmorskan undersöker mig att våran bebis ligger ganska högt upp och att hon skulle behöva sjunka ner mer! Så upp och vandra och studsa på bollar vart det då. Men inte mycket hjälpte! Vid 7 tiden på tisdags morgonen bestämmer dem sig för att dra ut henne med hjälp av sugklocka, tack och lov för den hjälpen hade nog aldrig klarat det själv annars! Men har aldrig upplevt sådan smärta:( 7,31 är våran underbara dotter född, och hon är värd allt detta! Trodde att allt var över så fort hon hade kommit ut, men icke! Det visar sig att moderkakan inte ville komma ut, så efter 2 timmars försök med massage och dropp så får dem ringa på kirurg läkare som får komma ner och hjälpa till! Jag får dynamite under tungan och dem drar ut moderkakan! Ut kommer den, och efter det börjar jag stört blöda! Så in kommer teamet igen och börjar massera min mage och jag får en massa medeciner...Ja herregud vilken pers det har varit! Inte undra på att man inte har känt sig på topp. Men våran tjej mår bra, förutom att hon fick lite gulsot! Men den har hon solat bort;)
Så det var min förlossnings berättelse i stora drag, det jag minns i allafall!
Nu ska jag ta hand om min tjej som ligger brevid mig och snuttar!
Ha det bra!

Madde♥